Vuxit
Vuxit. Det är någonting som jag har gjort. Inte bara i utseendet osv, utan som person. Nu ska vi gå långt tillbaka i historian. Ta er tid, det kommer ta en stund att läsa detta...
Vi går tillbaka till tiden i 3an/2an. Tiden då jag blev mobbad. Jag hade en tjejkompis, nämner inga namn. Men vi var supertajta. Hon var 1 år äldre så jag lyssnade alltid på henne och gjorde alltid som hon sa. Man vill ju inte säga emot en äldre männsika liksom. Men vi var supertajta, sov hos varandra nästan varje dag och hade askul. Lekte och skit varenda dag. Gick inte en sekund utan att vi var med varandra. Men i alla fall. Vi började bråka sen till slut. Så vad gör inte dendär människan?
Jo hon tar alla sina jvla getto vänner och vänder alla hon kan hitta emot mig. Får dom att HATA mig. Fick mig att gråta, fick mig att må dåligt. Då grät jag, grät och var jätteledsen. Tiden gick och aa, mådde seriöst inte så bra genom hela tiden ända till femman. Liksom kan ni fatta? Folk har hittat på rykten om mig ända sen tvåan? Haha patetiskt. Jaja, femman var en bra tid. Jag hade många vänner då faktist. Hade det bra i skolan och trivdes super duper bra. Hade två bästisar som jag busade med och skit.
Till sist blev jag 12 bast och skulle börja i sexan! Wow, tiden går fort.
När jag började sexan var allt sjukt bra. Hade kompisar, och folk i den nya skolan var underbara. Och det bästa av allt, jag började bli ''populär'' eller vaf*n man ska säga. Jag hade massa vänner och många killar vid min sida osv osv. Fick massa nya kompisar och trivdes som f*n i min klass. Kände alla och skämdes aldrig inför min klass. Som en riktig familj liksom!
Fick sen också en kille då livet bara lekte. Gick en månad, vi gjore slut. Då mådde jag dåligt ett litet tag, gick en tid och vi blev tillsammans igen. Vi bråkade nästan hela tiden, skrek på varandra och grejer. Ush, en gång gick det inte så bra när vi bråkade. Det vill jag inte ta upp.. Men sen gjorde vi slut igen och hatade varandra resten av livet blalaallala. Sen efter ett tag kom detdär ryktet. Det som tog kål på mig.
Folk trodde att jag var lesbisk, att jag gillade tjejer, att jag gillade mitt egna kön.
Asså wtf? Jag blev skitarg och ledsen på en gång och brast ut i gråt. Mina bästa vänner börja undvika mig och tro helt fel saker om mig. Det var inte ett dugg jvla kul ska ni veta. Men ingen kille trodde på ryktet, haha det va ju lite tur i alla fall. Men det slutade med att min mamma fick reda på att det hade hänt så vi tog tag i det. Ryktet gick inte över men nästan ingen trodde på det och det underlättade. Men under dendär tiden hade jag flera vänner som fanns där för mig. Dom fick mig att fortsätta andas och fortsätta där i skolan och jobba på. Älskar er, Emily Eriksson o Elin Hoffsten.
Tiden fortsatte och jag blev lite starkare efter det ryktet. Började skita i vad folk tyckte om mig och bara fortsatte leva livet som man ska. Alltså var jag lycklig! Sen vid maj, då blev jag vän med Julia igen. Det fick mig att fortsätta kämpa det också. Hon fick mig alltid att bli glad och fanns alltid där vid min sida. Blev sen sommarlov och jag hade sökt in till Lyckeby skolan. Hur var jag som människa då? Jag var ganska stark, jag hade inte så supermånga vänner men modde bra!
Fick sen reda på att jag skulle börja i Lyckeby, happy :D
I början av lyckeby tiden var allt perfekt! Jag hade massa vänner, jag hade många vid min sida och jag var rätt så omtyckt. Haha låter ego nu, men jag modde så bra man kunde må. Tiden fortsatt, jag började lära känna mina nya vänner mer och mer. Kom närmare Saga, gled ifrån några andra. Mot slutet, kanske i november det var då allt vände. Alla började hata mig! HATA! Dom ignonerade mig, dom snackade skit, skapa rykten osv. Men samtidigt under den tiden blev jag vän med några i åttan som alltid stog upp där under den tiden. Men jag växte snabbt, blev kallad massa saker och fick massa skit på sms osv.
Slutade med att jag hade 3 kompisar i min klass. Av tjejerna då, dom andra hatade mig. Sorry girs, not my wrong bitches. Jaja, det var en gång som jag grät över att bli kallad en sak. Men det gick över fort och jag växte i självförtoendet för varje dag.
Det var sen en dag i slutet av skolan. I slutet av veckan, jag bara tittade Hanna i ögonen och fick bara lust att gråta. Gick bara fram och kramade om henne, vi bara förlät varandra och jag blev så jvla glad. Älskar den männsikan så sjukt mycket. Samma dag hade jag slagsmål som jag inte vill ta upp så mycket om. Då kom alla mina vänner och fanns där vid min sida. Det var då som jag förstod hur mycket dom betyder för mig. Jag bara sket i precis allt annat.
Nu kan folk kalla mig vad dom vill, skapa vilka jvla rykten dom vill. Spelar ingen roll hur mycket ni försöker få mig att falla. Kommer alltid vara stark nog att kunna stå upp på egna ben. Kommer snubbla någon gång i bland men då kommer mina vänner och hjälper mig upp på toppen igen.
Ser ni tjejen på bilden? Hon ler för att hon är lycklig, det är ett äkta leende.
» Mikaela
Va med i min veckans blogg tävling! Väljer vinnare på söndag! Det ända du behöver göra är att kommentera '' jag är med ''
» Sandraa
Celina du är stark
Du är grym tjejen! <3
Trackback